Sicken skön känsla det är att plocka fram sekatören och greppa krattan, igen! Jag tror att min kropp har längtat efter just den rörelsen... och att få knäböja i rabatten och sakta men säkert börja klippa bort förra årets fägring för att ge plats åt årets spirande grönska det ÄR magiskt.
Ett lass sten står redo för att bli golv i orangeriet. Känns som en härlig "milstolpe". Och med golvet på plats så kan jag börja odlingssäsongen i tid. Mycket återstår men det får vi pyssla med undan för undan.
och alla dessa skira små blomster sprider sååå mycket glädje och hopp!!
ha det gott
N J U T
Monica


